Fjäderpennan

torsdag 2 juni 2011

Underliga skönheter och en mörk gestalt


Man ser ibland saker och ting så som man upplever det eller så är det fantasin som har ett finger med i spelet....men i allafall så ägnade jag inte den här damen en tanke då jag såg henne sitta där. Inte förrän efter en stund,  då vi slagit oss ned vid bordet med vårt kaffe och våra ostfrallor.....och hon fortfarande satt kvar. Hur länge kan hon sitta så där rak i ryggen?, undrade jag tyst. Och sen undrade jag hur länge hon suttit där och  konstaterade för mig själv att hon går då verkligen in för det här med solbränna, alltså. Då... insåg jag slutligen att hon var en docka. Alltså inte på riktigt. Men en verklig docka.
                                                                               hon åt upp alltihop                 
                 
Det är så otroligt vackert i naturen. Och om man går in för att leta efter något som ser ut "som om".... ...... så hittar man det. Då är det extra roligt med kamera.

                                                                                                 Som här?                         
                                                                                                                        
                                                                            Barbari eller en obeskrivlig hunger?

                                                                                    jag ville jag vore....ibland                
                           döda träd lever,sa trubbnosen och nickade lite                                                                                            

                                                                                                           
Rörelse, förändring, färgsammansättningen !! och så den där jättefisken eller... vad är det, vad kan det vara...om man nu vill försöka  se............?                                                                                  

                                                                                       Och vandringen fortsatte.

 Långt inne bland sagolika träd och en grönskande skog fick jag syn på ännu en mystisk gestalt. Han sa att han tyckte om att sitta där i    tystnaden  och andas in Nuet och Naturen och bara Vara.
                                                                                                
                             Och så gick solen ned och ännu en dag var till ända. Kajorna utanför mitt fönster sökte sovplatser inför natten.
















                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                   

3 kommentarer:

Wilda Och Marie sa...

Vilka häftiga bilder..jättefint ♥

En Farmor sa...

vilken härlig blogg..fantasin är det bästa redskap man kan ha,en sån där dag...

kram

The Free Spirit sa...

It´s all in the eyes of the beholder.
Det som är fantastisk med ögon är att fast man titta på en sak kan man för varje blink se något annat. Vilka gåva eller....

Det var en gång....

En sanning