Fjäderpennan

söndag 11 september 2011

Det där med födelsedagar och så

Ibland, om kvällarna så här,så är det som att stiga in ett ett rum någon annanstans i tiden där atmosfärer från fjärran viskar i hörnen.
Det är nog allt lite spindelnät på borden här och där bland dammiga minnens andetag. Den flämtande lågan från min enkla ljuslykta kastar skuggor på de vita stenväggarna.  Därborta, just tvärsöver golvet leker lätta vindpustar från den lilla fönstergluggen. Jag  brukar ju ha den lite öppen, så här om hösten. Det finns få dofter som jag upplever så starkt så, som den som höstkvällar för med sig. Mustig mylla, friska löv som just har fallit och fukten från regnen som föll idag.
Ibland hör man hästhovarna klappra mot kullerstenarna där ute på borggården. Männens röster är höga och de ekar mellan          slottsväggarna. Skratten är råa, men dock glada och skallande och hästarna frustar i skymingen.
Själv sitter jag här på min kammare, många stentrappor upp i tornet.De långa kjolarna frasar och faller ned över mina kängor. Det är lite kyligt men jag har en eldstad som snart ska värma upp de kalla golven. Men ännu är det en ljummen höst och jag älskar de vackra    färgerna vid denna årstid. Likaså är jag så förnöjd med den schal jag bär om axlarna.. Färgerna skimrar som vin och guld bland det svarta och röda. Så här sitter jag om  kvällarna och skriver med min gåsapenna och håret bär jag i en knut i nacken. De där  hårnålarna är ett fasligt shå att få att sitta som de ska.
Ibland får jag för mig att jag har sällskap här i min ensamhet. Kan undra varför? Vände mig om, men det är ingen där. Bara vinden som spelade ett spratt.
 Det är som om minnena kan kasta en runt mellan natt och dag, sannerligen!  Men......Låt mig då få  sitta där, som då en gång för länge sedan...och på samma gång är jag här, i en lägenhet mitt i stan och i en helt annan tid. Det kan gå för sig det också. För jag tror portarna, de  finns....likaväl som en stad ovan molnen.
 Nu vet jag inte om det var det här med portar och födelsedagar och sådant som förde mig in på allt detta....men det kan nog helt säkert vara så. För det finns älskade som fyller år i  dagarna. En i dag och en i morgon.
 Själv älskade jag födelsedagar då när jag var liten,som så många andra barn med stjärnor i blick. O,tänk...den förväntan, den spänning som man kände. Att ha födelsedag mitt i juletid var helt underbart och just före julafton dessutom. Hela julen, stämingen och dofterna av apelsiner,äpplen och pepparkaksbak och sen  all städningen med såpa och nyskurade golv överallt...allt det där blandades liksom ihop med min födelsedag, tyckte jag.

 Blomsterdoften, nötter,mandlar,druvor och kanel, pepparmynta, juleljus och så...granen. Den skulle huggas just  dagen innan ibland..och det var ju min födelsedag det. Då gick far och jag ut i skogen, i en gnistervit skog och far högg ned en gran någonstans där mitt ute i vinterskogen och jag  hjälpte till med att bära hem den. Vilken  lycka!  Sen var det tradition att klä den just den 23:dje, på kvällen. Fast jag fick inte  se. Det skulle göras då jag gått och  lagt mig. Minns hur far brukade komma på julaftonsmorgonen och lyfta upp mig från sängen...det var ännu  alldeles mörkt och han fick tända en liten lampa...men han bar mig ned för trappan och  där...i rummet....där stod den! Granen! Och den var klädd! Och den var full av skimrande kulor, glittrande av ljus! Det var tomten som hade gjort det, sa man. Han smög in i husen på natten och klädde granen....svängde med ett trollspö bara såå....varde det så Ljus!
Far brukade elda i vedspisen i köket och sen han bäddat ned mig i soffan där bredvid julgranen la han in några vedklabbar till och lagade sedan kaffe på spisplattan. Det doftade eld, nykokt kaffe och graaan....och allt det som hör julen till. Ett minne jag bär med mig och ja,min far var en väldigt snäll far att ha.
                                                      
                                                                            Det är han som skulle haft födelsedag imorgon.


Grattis Far, säger jag. Och tack för de goda minnen du gav.


Själv lärde jag mig att hålla både jul och födelsedagar heliga och viktiga och jag älskar att gratulera och fixa fina paket med långa krulliga band i olika färger. Förr kunde jag sitta i timmar...där på golvet och slå in paket. Julklappar i högar, till alla de nära och kära. Det var nästan roligare än allt annat under julen. Sedan....alltså....när man blivit stor och klok och allt det där. Det finns inte mycket som ger mer glädje än att kunna ge glädje till andra, tycker jag. Inte vet jag om man såg den möda jag lade ned på varje paket. Alla färger skulle passa, papper, band och den lilla viktiga lappen som hängde i guldtråd och glittrade. Men i  vilket fall så hade jag roligt i allafall. 


Mitt hjärta.
Jag älskar dig.

                                                                                




Jungfrubarnet i höstens tid


 Hm....jo..jungfrubarn sägs vara pedantiska själar intill nitiskhet,sägs det....om de nu inte är oerhört slarviga istället. Något av det ska det väl vara och det med råge, åt båda hållen.....och det där med detaljer är också en viktig sak som sägs följa jungfrubarnen i livet. Så vitt jag vet....så kan jag bara hålla med. Det är intressant, det där med Astrologi. Likaså detta med Numerologi. Det skulle jag också gärna vilja skriva om en gång.
Jungfrun är ett snårigt tecken med sidor av både intellektualism och materialism. Människor med solen i Jungfrun är över lag en svårlirkad samling, med sinne för detaljer och tveksamhet inför förändring – inte ovilja direkt, men ett ordentligt mått betänk­samhet. De litar inte på sådant som sker plötsligt, utan ser det som en grundlag att var sak ska ta sin tid. Jungfruns sinne för detaljernas betydelse, och hans energi för tålamodskrävande petimeterarbete gör Jungfrun värdefull när det gäller att realisera såväl stora som små planer. Jungfrun visar stor flit och arbetsvilja.
Sedan kan man läsa om numerologin och där kan man få veta att det är som så att om man har livsväg 6 så verkar du trivas alldra bäst i harmoniska miljöer och ditt hem, ditt bo har oändligt stor betydelse och du vill tillbringa mycket tid där.En mindre bra egenskap du kanske har är att du gärna talar om för din omgivning vad du tycker att de ska göra och ibland har du kanske pekpinnen med dig lite för ofta. Troligen är du både kreativ och konstnärlig och balans är en viktig del av livet. Du försöker skapa harmoni omkring dig på ditt eget vis. detta kan också vara till hjälp om du föresätter dig att samarbeta med andra människor. du har ingenting emot att ta ansvar och tillsammans med detta att du gärna söker balans så skulle du kunna bli en god lärare.Du har också en röst som många tilltalas av och du avskyr verkligen alla orättvisor. Du är en god vän och för de vänner du har ställer du gärna upp. Framförallt om de behöver goda råd. Du är mycket lojal och dessutom en sökare som idogt försöker finna din egen livsfilosofi. Fast att du kan vara väldigt moraliserande ibland och ha en del synpunkter på sådant som du egentligen inte har med att göra så gör du det med de bästa föresatser.Tyvärr förstår inte alla detta och en irritation kan uppstå.  Det finns också en liten tendens att du oroar dig allt för mycket över detaljer och annat som andra bara upplever som bagateller och småsaker. Och detta var  den ansvarsfulle bohemen. Det finns intressanta böcker om numerologi och man häpnas ibland över de tal som ofta följer en igenom livet.

Ja, det finns mycket att fundera över när det gäller födelsedagar i övrigt också. Att som barn bli uppvaktad, upppskattad och sedd...och sedan dessutom kanske också få presenter,tårta och bli firad med fest och allahanda skimrande ting är naturligtvis så ljuvligt medan man är barn. Men jag undrar bara lite ibland om man inte skulle kunna fira något annat, än detta att man blivit ett år äldre. Det är ju ofta just det som människor oftast fokuserar på. Om man åtminstone kunde fokusera på detta att man har kommit till Jorden just DEN dagen. Det vore vackrare, tycker jag. Åldersfixering är inget som man borde ge vidare till sina barn, tycker jag i allafall. Det här med tid är ju så mycket större än vad vi blivit lärda att tänka. Återigen...det där med klocktid! Mäta tiden. Fånga den. Inte går väl en sådan vild kraft att fånga heller och sen ...visst borde det finnas annat att fira när man ska fira och gratulera en människa. Varför inte bara för att han/hon är här? Varför inte därför att vi lyckades finnas till på samma gång och blivit vänner eller familj. Det borde räcka om något. Man kunde införa en dag då man firar något bra som en person har gjort under året. Det finns det ju som bekant ursprungsfolk som gör och det är det vackraste, tycker jag. Inte är jag emot födelsdagar som så...bara denna fixering vid det negativa ang åldern. Jag har i vuxen ålder aldrig tyckt om det där och försökt att kämpa emot med näbbar och klor. Så nu , här ikväll så slår jag ännu ett slag för den saken. Grattis,min Käre! Låt oss fira dig idag för att du är du och för att vi älskar dig just så som den du är. Gratulerar,min kära! Och tack för att du finns här på jorden på samma gång som jag och Grattis och massor med tulipaner och jordens vildaste blommor för det goda som du hunnit göra! Skål! och låt oss tillsammans sitta ned och prata en stund. Om dina drömmar och allt det du vill göra här i ditt liv. Min älskade, jag har ställt till med fest för att du är just den som du är. Skål för det och skål för det vackra i livet........sådana "födelsedagar" vill jag införa. Om jag var president på Jorden.                                                                                                

                                                                         Klockornas tickande hör hemma på museéum

                                                                                                                                                                                                    
                                                                           Leve solur,väderstreck och tidlösa skratt!






                   
Höjer min bägare mot Månens trollska sken, Vindens vilda dans och det tidlösa Nuets Gåta. Skål! och Grattis till Er Alla!

                                                                                                 

                                                                                Så låt mig få tända ett ljus . 



                                                                                 


                                                                                                 

2 kommentarer:

Maria sa...

Jag förlorar mig fullständigt i din text och jag känner igen mig som om jag själv hade skrivit orden... Jag älskar dina inre resor och tackar från djupet av mitt hjärta för att jag får följa med en bit på färden.
Varma kramar från mig.

Living Soul sa...

Så vackert skrivet och tänk vad ord kan lysa upp...det känns som ett ljus i hjärtat. Det är fint med en sådan reskamrat! Slå så gärna följe en bit på vägen. Det värmer.

Det var en gång....

En sanning